IVANHOE

I den fagra trakt av gamla England, som vattnas av floden Don, utbredde sig i forna tider en stor skog. Den betäckte större delen av de vackra kullar och dalar, som ligga mellan Sheffield och den trevna staden Doncaster, och litet av den finns ännu kvar vid de ståtliga herresätena Wentworth och Warncliff Park samt kring Rotherham. Här hade fordom den i sagorna omtalade Wantleydraken sitt tillhåll; här utkämpades under Rosornas krig många av de häftigaste drabbningarna, och här huserade förr dessa skaror av ridderliga och tappra stigmän, vilkas bragder blivit förevigade i engelsk sägen och sång.
Denna nejd är den egentliga skådeplatsen för vår berättelse, och tiden är slutet av Rickard I:s regering, då denne konungs återkomst från den långa fångenskapen var något, som hans förtvivlade och under tiden på alla sätt förtryckta undersåtar mera längtade efter än vågade hoppas på. Adeln, som under Stefans regering tillvällat sig en otillbörlig makt och genom Henrik II:s försiktiga styrelse knappast återförts till någon nämnvärd grad av underkastelse under konungamakten, var nu självsvåldigare än någonsin. Föraktande den engelska regeringens kraftlösa åtgärder, befäste adelsmännen sina slott, ökade antalet av sina underlydande och lade hela sin omgivning under sin länshöghet, och var och en sökte med alla till buds stående medel sätta sig i spetsen för en sådan vapenmakt, att han kunde bliva en faktor att räkna med i de inre omvälvningar, som tycktes förestå.