John Hall

Det hände tid efter annan, att fru Christina Hall, född Gothén, var vid ondt och elakt humör. Stundom vaknade det med henne om morgnarne, ibland kom det flygande i luften utan orsak, ibland var det herr Hall själf, som framkallade det. Så hade det varit i dag, måndagen den 18 december 1775, och tvisteäpplet var efter vanliga coutumen master John, husets fyraåriga son. Fru Hall hade vaknat vid yppersta humör och begifvit sig till frukostrummet, där John hade sin plats mellan föräldrarne på en hög, engelsk barnstol. Han hade kysst kära mor på hand, och fru Hall, som ej tyckte om »klifs», hade kysst honom på pannan. Herr Hall hade suttit och språkat med pysen, när fru Hall kommit in, men hade genast rest sig upp och hälsat henne med en aptitkyss på munnen.
Allt hade, som sagdt, börjat förträffligt på denna märkliga dag. Men så räckte barnkammarpigan, som stod bakom Johns stol, fram till honom den förgyllda koppen med den fradgande chokoladen, och John drog otåligt undan hufvudet och stötte bort koppen.