TSARENS KURIR

Det var en härlig sommarnatt. Från ett av de kejserliga palatsen i Moskva klingade sprittande dansmusik, och de många fönstren strålade i klar belysning. Tsar Alexander, det ryska rikets mäktige envåldshärskare, hade kommit på besök till sitt kejsardömes gamla huvudstad och gav där en lysande fest i det s. k. Nya palatset.
I de praktfulla salarna, som upplystes av hundratals ljuskronor, vilkas bländande sken återkastades och fördubblades av de många förgyllda speglarna, vimlade det av herrar och damer i präktiga och lysande dräkter. Där såg man statsråd, generaler, storfurstar och guvernörer från skilda delar av det stora riket, ministrar och sändebud från främmande land och hov, alla i lysande uniformer och med ordensstjärnor på bröstet. Där såg man furstinnor och andra högadliga damer, vilkas praktfulla sidenklädningar blixtrade av diamanter och ädelstenar. Och hela denna förnäma och lysande samling rörde sig i brokigt vimmel fram och åter på de glattpolerade salsgolven, vilade sig i mjuka, svällande divaner eller flockade sig här och där i grupper under ett glatt och livligt samtal.